Jag gillar att åka runt på tävlingar och titta, det ger inspiration  och motivation att fortsätta med den egna träningen. Ännu bättre är det när det är kompisar som ska tävla, då har man ju några att verkligen heja på. Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att träna med Tristan, dels att kunna ta det lugnt och ignorera andra hundar och dels att kunna fokusera och jobba trots lockande snygga damer vid sidan av.

De flesta av er som läser vet nog vi det här laget att vi har hormonproblem. Som Anna skrev i ett inlägg förut "det finns nog ingen annan blogg som handlar så mycket om hundmöten" så får väl jag säga att "det finns nog ingen annan blogg som handlar så mycket om hormoner..."

Igår var det till en början väldigt jobbigt. Hanhundar går dock bra, det är just damerna som är problemet. Tristan har också en tendens att välja ut just en som är sådär extra underbar att man blir galen. Igår var det en liten sheltiedam. Det var tur att Anna och Docs lydnad dröjde så att det blev många timmar på plats för i början kände jag mig rätt så uppgiven men allt efter att dagen gick så kunde Tristan kontrollera sig bättre och bättre och hoppet seglade sig sakta åter upp till ytan.

Jag vill ha tillbaka Tristan som han var i somras... Förvisso intresserad men kunde ändå koppla av i stora hundmassor. Aussiemästerskapen och Difloydsträffen då var han duktig mitt lilla monster, löptikar på plats men en hund som kunde kontrollera sig...

Tack alla ni med uppmuntrande ord när allt känns hopplöst! Det kommer bli bra det här med, jag vet det!