På kvällspromenaden igår skar Tristan upp ena trampdynan. Efter lite tvättande och utpillande av grus tyckte jag inte att såret var särskilt stort eller djupt men tydligen känns det värre än det ser ut. Det lilla aussiemonstret haltar sig fram idag och med ett haltande monster kommer tydligen ovillkorlig lydnad. Kommer på inkallning, går jättefint lös och i koppel (även vid hundmöten). Man kan ju låtsas att det är pga bra uppfostran men egentligen beror det väl på att han har ont i tassen.

I och med detta får vi avstå träningen ikväll så trampdynan får en chans att läka ihop lite. Tråkigt men förmodligen bäst så.