Tack vare snälla Anna som låter mig lifta med henne och pojkarna titt som tätt till klubben hann jag och Tristan till skotträningen igår, som dessutom var den sista för året visade det sig. Det blev en promenad i området under smällarna och till min stora glädje tog Tristan det hela rätt så bra. Är rätt så säker på att bara jag slutar noja så kommer det inte bli några problem i framtiden. Från Johan var kommentaren förstås "Vad var det jag sa?!"

Det blåste rätt så rejält igår och hormonstinna monstret hade svårt att låta bli att vinda alla underbara dofter från hundarna runt om kring. Så länge det är hanar går det bra men så fort en tik svansar förbi så försvinner all sans ur aussiemonstret. Positivt var iaf att han kunde behärska sig och ligga lös även om det gröna gräset på andra sidan lockade.

Jag jobbade mycket med att behålla fokus på mig trots alla fina damer i omgivningen, men det blev väl kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig... När Tristan tyckte att det dröjde för länge med belöningen började han testa lite annat och helt plötsligt hade jag en hund som bara kunde sitta "kanin" i utgångställning. Tror ni det finns någon domare som ger extrapoäng för det?

Efter lydnadsträningen kom Johan och tyckte att vi skulle springa ett varv i Ursvik, jag tyckte annorlunda men att sitta och vänta i bilen en halvtimme kändes inte heller lockande så det var bara att bita ihop. Efteråt var det förstås riktigt skönt men när Johan tagit Tristan och sprungit ifrån mig mitt ute i skogen ensam i mörkret kändes det mindre roligt. Svettig och levande kom jag iaf i mål efter några smärre nära döden upplevelser.