Fina bröder

Söndagen erbjöd spår med Anna och Camilla under tidspress då både jag och Camilla hade bråttom iväg. Tristan fick ett 500 m spår där jag på förhand bestämde mig för att ta en paus efter tredje pinnen för att förhindra att han blir så trött de sista 100 m vilket gjorde susen. Alla fem pinnar och en snitsel som trillat ner markerades fint så jag var mycket nöjd. Målet med vår spårträning är just nu att öka på spårkonditionen och nu har vi fått lite bra tips då jag känt att vi stått och stampat lite. Ska bli spännande att prova. Milo levde under tiden det glada livet i skogen och busade runt i vanlig ordning. Dock borde jag verkligen ta tag i avlämnandeträningen då skitvalpen springer bestämt åt andra hållet när han fått tag i något spännande...!

Igår var Tristans dag. Han fick följa med till klubben för lite lydnadsträning och avstämning inför tävling. Lite ringrostigt var det, vi har ju inte lagt så mycket tid på lydnaden på sista tiden. Kanske borde jag vara lite orolig men jag är bara så glad över Tristans nyfunna attityd på lydnadsplan att jag bortser från mycket, kanske lite väl mycket?!

Milos måndagsträning fick bli att åka till veterinären och få sig en spruta. Inga problem där inte!

Idag var det istället Milo som fick mattes uppmärksamhet. Vi åkte iväg på egen upptäcksfärd innan Maria och Cash anslöt och det blev bus för hela slanten. Grabbarna lekte, lekte och lekte lite till. Cash är ju fortfarande ganska mycket större än Milo vilket han utnyttjade till max dels i brottningsmatcherna och dels i springandet då de långa benen går lite fortare än Milos små korta. Milo å andra sidan är inte den som är den och kämpar på bra för att ge tillbaka med råge. De är verkligen söta tillsammans och låter som små tröskverk!

  Tristan övervakar lugnt (?!) busbröderna

  Fokus har grabbarna iaf!

Ja då var det dags att redovisa veckans utmaning.

12 veckors vikten på Milo är 6,8 kg.

12 veckors bilder

Besöket vid den stora vattensamlingen fick bli Brunnsviken och där hittade vi även en brygga.

Att sitta fint och vänta på mat

 Och sist men inte minst tandvisningsträning

Inte kan väl snälla söta Tristan se så här elak ut?!

Veckan har gått hiskeligt fort med möten, jour och hundträning på schemat så uppdateringarna har lyst med sin frånvaro.

I fredags var det iaf dags för sökträning igen för Tristans del. Han gick riktigt fint och börjar få ett bra sug utåt med hög nos, inget spårande här inte! Nu när vi tycks kunna få till lite fler regelbundna sökträningar kan det nog vara dags att ta tag i markeringsträningen... Bara att sätt igång antar jag...!

Till kvällen kom snälla Malin och hjälpte oss att tapetsera en vägg så det tackar vi jättemycket för!

Idag blev det spårträning för de små liven tillsammans med Anna och Malin. Bortsett från regn och vilsen Anna var det trevliga timmar i skogen med födelsedagsfika för Malin och hundar som spårade bra.

Vi åkte även en sväng till Ikea för att köpa lite grejer och när vi var klara och bara skulle köpa lite dricka så är det en kvinna som stoppar upp korvkön genom att vilja veta fetthalten i korven och visst det kan man väl vilja veta. Det roligaste kom dock några minuter senare när jag hör hennes sällskap säga till henne "Frågade du om fetthalten i korven när du ändå köpte chips?!" Så himla skön kommentar!

Livet leker...

... för både stor och liten!

Sitter här i soffan med en trött och nybadad Milo bredvid mig. Badet var välbehövligt efter att han under kvällen har fått busa med Cash och då grabbarna trots att de hade en stor gräsmatta att leka på envisades med att rulla runt på den lilla grusplanen bredvid... Tristan fick lite träning i fotgående innan han släpptes lös med Moa. Skönt att båda grabbarna fick leka med någon i deras egen storlek en stund.

Tristan var väldigt het och trängde en del vilket han även gjorde i måndags på träningen. Han visar en attityd och ett engagemang jag inte sett förut vilket är jätteroligt så kanske, kanske kan vi ha en chans på kommande tävlingar... Undrar om det beror på konkurrens med valpen?!

Även Milo var med på måndagsträningen och fick leka på appellplanen vilket inte var några som helst problem. Det märks att han har insett att det är roligt att leka med oss människor och klarar nu av att kampa engagerat trots lekande hundar runtomkring! Han tränade även på att knipsa koppel... Skitvalp!

Efter träningen var det dags för styrelsemöte så då fick Milo vara med som möteshund vilket han skötte bra.

Igår var vi en sväng i skogen med Anna och killarna. Inte så effektiv träning men det var skönt att ta det lugnt och njuta av solen.

Tristan har fått ganska tuffa spår på sistonde så jag tänkte att han skulle få ett jaktspår för skojs skull, men om det blev så väldigt roligt vet jag inte. Han spårade som en kratta och stackars Anna fick vänta länge på att bli hittad.

Någon som dock skötte sig bra var lilla Milo. Han fick ett korvspår och när han väl trillat över första högen förstod han att han skulle leta på marken. Milo följde mitt spår på jakt efter korv och sökte sig hela tiden tillbaka till spåret så fort han kom av, så kanske att man kan kalla det för början till spårarbete. Det verkade iaf som om han tyckte att det var roligt för sedan sprang han tillbaka av sig själv för att gå spåret både två och tre gånger till! 

Dagens överraskning var att kameran är färdig. Tydligen behövde de byta ut slutaren och nu verkar den fungera normalt igen. Slutet gott allting gott!

Jag saknar min kamera... Har man väl börjat fota med en systemkamera känns det inte längre roligt med en digitalkamera, bilderna blir verkligen inte detsamma. Förhoppningsvis får jag tillbaka kameran i veckan men det kan vara att hoppas på för mycket...

Veckans bilder på Milo blev tagna lite sent på dagen och det var en trött 11 veckors valp som ställde sig framför kameran men med lite lock och pock gick det bra. När vi nästan var färdiga med fotosessionen blev minneskortet fullt och jag skulle bara radera några stycken för att kunna ta några sista bilder... Jag tröck på fel knapp. Alla bilder borta och varken valp eller medhjälpare var särskilt sugna på att börja om från början. Vi tog några nya bilder iaf men kvalitén blev som den blev.

För övrigt kan jag meddela att Milos öron lever sitt eget liv just nu och byter skepnad timme för timme, man undrar hur de kommer landa...!

Milo 11 veckor

 Även Även lillfläcken är en livsnjutare

Under veckan har Frasse bott hos oss. Milo tyckte att det var trevligt med ytterliggare en kompis, Frasse inte lika mycket...

På nätterna sov vi alla i sovrummet och först ut på morgonen när dörren öppnades var Frasse. Härom morgonen öppnade jag dörren och tog sedan Milo upp i sängen, Frasse sprang ut i vanlig ordning för att undersöka om något hänt under natten.

Medan vi låg i sängen och försökte gosa (läs bitas) reagerade Milo plötsligt på Frasses steg i lägenheten. Han ställde sig upp spänd som en solfjäder och boffade lite försiktigt. Jag satte ner honom på golvet för att se vad han skulle göra. Milo stod först still och lyssnade spänt och för varje gång han hörde Frasses trippande så boffade han. Jag tänkte att jag skulle testa om han vågade sig ut av sig själv så jag väntade bara tyst bakom honom när han tog några försiktiga steg mot det läskiga. Milo smög runt i lägenheten och boffade lite för säkerhets skull och när han gick runt hörnet till vardagsrummet och fick syn på Frasse, vilken lycka! Det var så himla härligt att se, från att han varit uppblåst och spänd till att öronen låg slickade bakåt och rumpan vickade så han nästan ramlade omkull på en sekund. Vilken lycka lilla Milo utstrålade! Det läskiga monstret var ju bara Frasse!

Idag åkte vi till Ursvik en sväng för lite aktivering av fläckarna. Tristan fick ett spår på lite över 600 m med några utmaningar såsom terrängbyten, spetsvinklar, hårt spår och allmänna klurigheter. Finaste bästaste spårhunden, det är min Tristan! Han jobbar så himla fint så jag får gåshud!

Lillfläcken levde rövare bäst han kunde men fick också uppleva vad som kan hända om man inte är uppmärksam på sin flock. Den försvinner. Lite läskigt blev det visst och han sökte trygghet hos bilen som fanns inom räckhåll.

Stor i orden men liten på jorden skulle man nog kunna säga!

   Vänskapen växer - aussiemonster emellan

Denna veckas utmaning bestod av att kampa på tre olika platser med tre olika leksaker. En utmaning som var väldigt nyttig inte bara för valpen utan även för storfläcken i hemmet som fick träna på att vara passiv och lugn trots att det lektes framför nosen på honom.

Plats 1, skogen

  Vi behöver visst jobba lite med avlämnanden...

Plats 2. utanför pendeltåget

Plats 3, lokala fotbollsplanen