Dagens lkl 1 tävling i Bro-Håbo blev tyvärr inte en repris på onsdagens framgångar. Tristan var lugn och fin och kändes ganska bra när vi kom fram till klubben. Strax innan platsliggningen hittar Tristan en doftfläck och blir jättepåverkad, han sjunker ihop och blir väldigt låg. Vi går iaf in och ställer upp oss men så fort jag kopplar loss börjar han kännas lite orolig och vill inte riktigt sitta still. Lägger honom för att upptäcka att han satt sig upp när jag vänder mig om. Han sitter snällt under platsen men känns ganska orolig. speciellt när rottisen bredvid honom reser sig och börjar gå omkring och han vrider huvudet så långt bort han bara kan. Efter detta är det en ganska lång väntan för oss och jag försöker peppa upp honom men Tristan vill inte tända till. När vi sedan går in på plan går han bakom mig och liksom gömmer sig, han vill verkligen inte vara med och då linförigheten gick över platsliggningslinjen tyckte han att det var uppenbart obehagligt. Vi gjorde läggandet som gick ganska bra och sedan valde jag att avbryta. Fanns ingen som helst anledning att pressa honom, tävla ska ju vara roligt.

Var det minnet av platsen från i onsdags som gjorde honom så påverkad? Samtidigt så kunde han ju skaka av sig det till lydnadsprogrammet i onsdags så det borde inte vara orsaken... Eller var det den där mystiska doftfläcken som gav honom hjärnspöken? Han blev så väldigt låg och svansen hängde... Jag tror nog mer på det sistnämnda men man undrar ju verkligen vad det var han kände...?

Som uppmuntran åkte vi direkt efter tävlingen för att valla. Både jag och Tristan var ringrostiga efter långt uppehåll men mot slutet av pass 2 kändes det riktigt bra. Tack för hjälpen Anna!

Även Milo fick komma in i hagen en sväng och hälsa på fåren. Vi flyttade lite på fåren tillsammans och nöjde oss sedan där. Han är ju så liten fortfarande.

Åska och skyfall förärade oss med sin närvaro så kort och film uteblev.

I fredags bestämde vi oss lite hastigt för att åka ner till landstället och öppna det för säsongen. Vi tog med oss farbror schnauzer och att släppa ut hundarna på landet var som att se kor på grönbete. Helt tokiga och totalt springsjuka!

Lördagen dröjde vi oss kvar och grillade i det fina vädret och njöt av lugnet, så himla mysigt! Har verkligen saknat landet.

  På upptäcksfärd

Det är roligt på landet!

  Husse får hjälp i potatislandet...

Egna hål går också bra att gräva!

  Man blir trött av frisk luft...

  Frasse vilar gärna i solen...

  Medan fläckarna väljer skuggplats.

  Lycka är ett vattenfyllt dike!

   På spaning

  När blev Tristan så här stor?!