Dagen har varit fullspäckad med lydnadsträning, så nu är både hund och matte trötta.

På morgonpromenaden skulle jag bara testa honom lite i fotgåendet och det gick kanon bra, rätt attityd och rätt placering, så då var jag ju tvungen att köra ett till moment och ett till och ett till... Det hela slutade med att vi så gott som tränade igenom hela lydnadsklass 1!

Efteråt kom jag på att det kanske inte var så smart när vi hade lydnadskursen på kvällen... Förra gången på kursen var han rätt trött och avslagen så jag hoppades på en bra mycket piggare hund denna gång. Jag behövde i vilket fall inte oroa mig, det fanns energi och vilja kvar till ännu en genomkörare!

Överlag gick det bra och vi fick till och med beröm av Kaarina, vår annars rätt hårda och barska kvinna till instruktör. Det var 10 kvalité på inkallningen, hoppet och apporteringen (kändes riktigt roligt då jag själv inte är 100% nöjd ännu med apporteringen)!

Bakläxa fick vi på läggandet som är för långsamt, vilket iochförsig inte är någon nyhet... Så det blir till att träna, träna och åter träna till nästa gång.

Tandvisningen gick hyfsat bra, problemet där är ju inte att folk ska få peta på honom utan att han ska sitta still och inte hoppa upp och hälsa alla som kommer välkomna på typiskt aussiemanér (dvs hoppa upp och knocka dem).

Ska bli skönt när helgen kommer och vi kan ut i skogen och träna igen. Blev ju inget förra helgen och det känns. Lydnaden är förvisso rolig MEN inte lika rolig som skogen...

 Sedan blir iallafall inte jag jätteledsen om snön bestämde sig för att försvinna och för att sedan hålla sig borta för den här säsongen. Men det är bara jag...