...ja det var vad kvällen handlade om. SoSuBK hade anordnat ett föredrag med Kenth Svartberg som jag och Johan bestämde oss för att besöka.

Det var en intressant diskussion om hund och varg och deras skiljaktigheter. Hur kommunikationen ser ut mellan hundar i välkänd flock och gentemot främmande hundar och så förstås hur man bygger en bra relation med sin egna hund.

Mycket matnyttigt var det som sas och jag får erkänna att det fanns stunder man ville sjunka lite genom stolen när det pratades om saker som i teorin är självklara och som man själv strävar efter men inte riktigt lyckats med i vardagen...

Trygghet, sammarbete och bestämmanderoll det är vad vi har att jobba med, dels att bygga upp ännu mer men också  att hitta en balans som passar vår "flock" och vår målbild av en relation. Inspirerande kväll helt enkelt.

Tänk att man kan nöta ett moment utan att komma någonstans och så kommer några nya ögon och ger ett tips och så helt plötsligt lossnar det. Jag ska inte gå händelserna i förväg men det är helt otroligt att på ett träningspass bjuder Tristan på snabbare lägganden än han någonsin gjort!

Vi började nya träningen lite tveksamt i fredags men när jag tog ut honom för ett litet pass idag så började Tristan lägga sig rätt så omgående. Efter bara en liten stund hann jag knappt ta bort belöningen innan han lade sig igen (med bra fart) och det bästa - han gjorde det med glädje! Tack för hjälpen "ridhusgänget"!

Tränade även lite framförgående och monstret har fortfarande en tendens att dra åt vänster även om det blivit bättre. Jag måste verkligen vara nog med var belöningen hamnar! Nästa nöt att knäcka är att få Tristan att stanna utan att vända sig om...

Duktiga Anna och Doc tog idag ett första pris i lkl 1. Jättegrattis!

Jag har påbörjat projekt "rätt attityd" hos Tristan, vilket innebär att jag ska vara noga med i vilken sinnesstämning monstret är i innan aktiviteter som är stresshöjande. Tanken är att Tristan ska förstå att det lönar sig att hålla sig lugn för det är bara då det händer något. Vi får se hur det går.

En av de första prövningarna var ridhusträningen igår tillsammans med Malin, Anna, Malin, Maja och Mariah. I vanlig ordning började Tristan skrika när han fick syn på de nya hundarna men efter förvånansvärt kort tid fick vi det under kontroll och det blev träning av. Jag hade tänkt att vi skulle jobba med fokus och lek trots nya hundar och Tristan skötte sig riktigt bra så det blev lite annat också. Skönt var att kunna träna utan 10 lager kläder och vantar, att det blev lite skitigt får det vara värt!

Upplägget var individuell träning för att sedan avsluta med gemensam genomgång av ett valfritt moment med lite tips och ideer från "publiken". Jag valde att ta hjälp med läggandet och oj vad nya ögon kan göra. Omedvetet böjer jag mig fram när jag vill få till ett snabbt läggande och det tycker Tristan är obehagligt, inte konstigt att han inte vill slänga sig i backen med glädje. Nej, det blir till att börja om från början med nyfunnen inspiration.

Idag var det årsmöte på klubben och nu är Anna och jag officiellt invalda i styrelsen. Det ska bli intressant att se vad jag gett mig in på...!

Så här olycklig blir monstret när täcket kommer fram. Helt förstenad.

Återförenade igen. Tristan har skött sig utmärkt idag. Förvisso har vi inte haft några hundmöten men kampen mot doftfläckarna vann jag! Hade monstret lös och han kom så fort jag ropade, inget tjat och inget gnäll. Blev dessutom provocerad av en hare som sprang iväg mitt framför nosen på monstret bara för att vända några meter bort och springa rakt mot oss istället, men Tristan lyssnade på mitt nej och stannade kvar även om såg hur jaktlusten kröp i honom. Duktiga duktiga lilla aussiemonster!

Vädret lockade inte för några utomhusaktiviteter så det blev lite postionsträning i köket istället. Johan tyckte att vi kunde ut och springa när klubbenvistelsen blev inställd men det tyckte inte jag. Duger inte vädret till att träna hund i så duger det absolut inte till att springa i!

Monstret motionerar gammelgubben

Tristan och jag har varit kompisar ett tag nu, promenaderna och träningarna har fungerat riktigt bra och vi har varit ett team istället för två envisa krafter som drar åt olika håll, men så kom bakslaget. Igen.

Problemet vi har är att han bygger en enorm förväntan på andra hundar och klarar då inte av att hålla sig i lugn. Det pips och dras i kopplet och på appellplan försvinner allt vad fokus heter. Det ska sniffas och luktas på var enda fläck han kommer åt och passerar vi en hund ska han sniffa i luften långt efter att hunden gått förbi.

Jag blir så frustrerad på mig själv att jag inte vet hur jag ska hjälpa honom att slappna av och ta det med ro. Känner mig handfallen...

Jag vet att det går upp och ner men det är så mycket lättare och roligare när det går uppåt. Konstigt nog...

Nu ska jag tvinga Johan att ställa upp som försökskanin så jag kan öva på att vända ögonlock ut och in. Äckligt, men har man praktiskt prov imorgon så har man!