Monstret motionerar gammelgubben

Tristan och jag har varit kompisar ett tag nu, promenaderna och träningarna har fungerat riktigt bra och vi har varit ett team istället för två envisa krafter som drar åt olika håll, men så kom bakslaget. Igen.

Problemet vi har är att han bygger en enorm förväntan på andra hundar och klarar då inte av att hålla sig i lugn. Det pips och dras i kopplet och på appellplan försvinner allt vad fokus heter. Det ska sniffas och luktas på var enda fläck han kommer åt och passerar vi en hund ska han sniffa i luften långt efter att hunden gått förbi.

Jag blir så frustrerad på mig själv att jag inte vet hur jag ska hjälpa honom att slappna av och ta det med ro. Känner mig handfallen...

Jag vet att det går upp och ner men det är så mycket lättare och roligare när det går uppåt. Konstigt nog...

Nu ska jag tvinga Johan att ställa upp som försökskanin så jag kan öva på att vända ögonlock ut och in. Äckligt, men har man praktiskt prov imorgon så har man!