Monstret kämpar med tungapporten på Difloydsträffen.

Idag blev det en sväng till klubben igen med Malin, Moa och Tjabo. Tristan fick kämpa på med hindret som gick jättebra att hoppa på 55 cm men om jag höjde till 65 cm ville han bara springa och gömma sig. Efter en uppgiven matte i gräset blivit coachad och uppmuntrad tog han sig till slut även över den högre höjden, skönt!

Vi tränade på det mesta och Malin fick ställa upp som linförighets coach. Jag upptäckte nämligen att Tristan har listat ut att vid kommendering får man inte lika mycket belöningar och då tänker han inte heller anstränga sig, smarta hundf*!

Malin tog förstås också fina kort på Tristan som jag hoppas att hon mailar över?!

Nu när det inte längre är aktuellt kan jag berätta att jag egentligen tänkt debutera med Tristan i appellen den 5 september. Det hade varit roligt att få första tävlingen "ur världen" utan allt för stora prestationskrav, lite går det så går det men det är inte hela världen om vi misslyckas, men pga flera olyckliga omständigheter passar det helt enkelt inte just nu.

Tristan är sedan förra veckan "konstig" och inte helt sig själv (hormoner?) och detta tillsammans med den nya situationen på dagis har gjort honom väldigt stressad och mentalt slut. Att då tävla så nära inpå allt nytt med dagis tror jag inte är att direkt underlätta för sig och nu när vi dessutom är tvungna att börja om med hindret känner jag att det blir lite för mycket. Det är inte roligt bara stressande... Jag lägger hellre mer tid på att få hoppet roligt igen än att panikträna så att han hoppar bara för att han måste. Dessutom är det viktigare att lägga tid och energi på att få en fungerande situation på dagis för snart börjar skolan igen...