...verkar vara den rätta beskrivningen på det lilla aussiemonstret. Idag är han återigen osäljbar och mattes älskling.

Dagispromenaden: Trots nya hundar som dessutom var väldigt små (Tristan upptäckte att dem var väldigt lätta att flytta på om man puttade på dem med nosen) så höll han låg stressnivå och var riktigt trevlig att promenera med. Det har även varit tydligt under resten av dagen att han inte slösade så mycket onödig energi då krafterna har funnits att orka med annat bus och djävulskap.

Lydnadsträning på Malin Hamners BK: Det lilla aussiemonstret var ett litet ljus. Satt/låg lugnt och stilla på filten bredvid mig. Fokuserad vid träning trots att Dalton och Doc var med för första gången på länge. Som belöning för hans avslappnade attityd fick han leka med Moa och oj vad de busade. Jag förväntade mig att få se Moas berömda nacksving då hon är på Tristan mer och mer för varje gång men istället var det Tristan som fick damen på fall. Nacksvingar är tydligen något som går i familjen!

Med på kvällsträningen var även Anna som nu hittat tillbaka till "verkligheten" och vi utbytte lite erfarenheter kring våra två blå fläckars hormonella besvär. Skönt att inte vara ensam trots allt! Doc var för övrigt riktigt snygg nu när han lagt på sig lite massa.