Jaha... Var ska man börja...?

Efter tre nätters jobb åkte vi ner till Eskilstuna och Difloydsträffen dit vi var välkomna i egenskap av barnbarn. Helgen var full av aktiviteter med bl a tipspromenad, lydnadsträning, utställning och mingel förstås. Till Tristans stora glädje förbarmade sig Malin över honom och bjöd honom på ett litet träningspass i agility, ögonen lyste och han tyckte det var riktigt roligt (så vi får väl se hur lång tid det tar innan det blir nästa projekt...).

Jag tycker att Malin och Lisa redan skrivit bra sammanfattningar om helgen så jag hänvisar till deras bloggar för mer info.

Efter Difloydshelgen var jag i stort behov av sömn och vilket ställe är bättre än landet att vila upp sig på?! I en hel vecka har vi njutit av ensamheten och tystnaden (med undantag när Johan blir rastlös och bara måste såga ner ett träd med sin nya motorsåg) i skogen.

Vi har badat i massor och Tristan har nu hittat både tekniken och självförtroendet i simningen. Något ofrivilligt dock fick han lära sig att man även kan hoppa i från bryggan... En av kvällarna åkte vi iväg för ett kvällsdopp när stranden redan var okuperad av labradoren Zingo med familj. Efter lite lek på land var det dags att ta det roliga ut i vattnet. En dummy kastades ut och labradoren skuttade ner i vattnet. Tristan å andra sidan fick en snilleblixt och trodde att han kunde genskjuta labradoren fram till dummyn genom att springa ut på bryggan. För sent insåg Tristan sitt misstag och trots akutbroms med rumpan ner i bryggan gled han över kanten. Jag skrattade så jag höll på att storkna, om vi hade fångat det på film så skulle det helt klart platsat på Americas funniest home videos!

Spårträningen har vi också hållt igång. Vi har kämpat på ordentligt med vinkelträningen och det har gett resultat, monstret har blivit betydligt noggrannare och majoriteten av vinklarna tar han riktigt snyggt!

Om man ska passa på att skryta lite så har vi också nu ett fungerande framförgående. Det käns riktigt roligt, trodde nämligen att vi aldrig att vi skulle få ihop det momentet. Han stretar förvisso lite för mycket men vad gör det?!

I fredags firade vi min födelsdag, det kändes lite tomt där ute i skogen men till kvällen kom Johans föräldrar förbi och jag fick ett rejält bidrag till vår nya soffa. Tack snälla ni!

Nu är vi tilbaka i stan igen och Tristan börjar sin inskolning på dagis imorgon och jag har massor att ta igen vad gäller blogguppdateringar. En tråkig nyhet jag iaf hunnit få nys om är att Tristans syster Chezzie har röntgat höfterna med resultat HD C... Man blir ju lite orolig själv...

Tänkte sätta in lite bilder men insåg att jag är värdelös som fotograf. Av hundratalet bilder som jag tagit var det inte många som är tjänliga till något... Kanske är det förklaringen till Agnetas (Tjira och Jack) kommentar om att Tristan är finare i verkligheten än på bild?!

Jag vet inte om ni ser bollen i luften men fokuserad är han iaf!