Jag hade väl trott att Tristan skulle bli iaf lite trött av vallningen i lördags men istället har han varit spattigare än någonsin. Minsta lilla rörelse som blir något hastig eller ett konstigt ljud man får ur sig har tolkats som lekinvit och monstret fullkomligt kastar sig på en med en reaktionstid på 0,1 sekunder. Närmaste arm, ben eller tröja duger gott för attacken, här är man inte knusslig.

Med tanke på uppmärksamhetstörsten och att jag inte var så förskräckligt trött ikväll tänkte jag att kvällens träning med måndagsklubben skulle gå galant. Men icke. "Oj vad det luktar gott här", "Undrar vad som rör sig där borta?" och "Vad roligt dem andra ser ut att ha" verkade Tristans hjärna fokusera på istället för roliga matte med alla korvbitar... Tappade helt sugen och när han dessutom inte kunde låta en kastrerad hane vara, hoppade min frustration i topp. Ingen träning blev det mer än tandvisning och så kan det gå.

Efteråt fick monstret rusa av sig med Choice, tycker väl egentligen inte att han förtjänade det men lite energi var ju tvunget att försvinna.Svarta faran var snabb och hårdhänt och monstret fick kämpa på ordentligt för att komma i kontakt med den åtråvärda rumpan. Tristan är helt klart en "ass-man". Skönt var att dem klarade av att promenera bredvid varandra efter buset. Lite orolig blev jag dock att monstret skulle halka i leran och bryta något ben eller så, speciellt nu när röntgen är nära förestående, men hel och inte så ren blev resultatet.