Vädret bjöd inte direkt på några glada överraskningar idag men vi lyckades trots allt ta oss iväg till skogen, lilla familjen aussiemonster. Det blev både spår, lydnadsträning och härlig promenad och vi var väl ute närmare 3 timmar. Skönt!

Spåret var ca 400 m med 4 pinnar och några vinklar varav en råkade bli en spetsvinkel pga terrängen. Monstret började bra men lite hetsigt och slarvigt, han fäste fint och efter de första 100 m sänkte han tempot och spårade stabilt och noggrant. Spetsvinkeln löste han väldigt fort och snyggt, imponerad matte, och alla pinnar plockades.

Det känns som om monstret mognat i spåret, han hade en period i sensomras när han bara flamsade runt men nu är det som om han aldrig gjort annat. Tristan har sänkt tempot och spårar betydligt mer noggrant i spårkärnan.

Medan spåret låg till sig blev det lydnadsträning. Johan kommenderade oss genom ettan och jag är faktiskt rätt så nöjd med monstrets insats, det börjar arta sig.

Något jag upptäckt när jag kör lite längre fotgående med kommendering är att Tristan inte riktigt är med fram till första halten, han håller position men är inte riktigt så närvarande som jag skulle önska. Efter första halten tänder han till och går betydligt mer fokuserat, precis som det blev på träningstävlingen...

Jag känner mig alltid lite extranöjd när Tristan fått sitt trots att vädret är kass och man egentligen bara vill ligga under en filt i soffan och kolla på film.