Idag var det dagis som gällde för Tristan. Inskolningen måste ju påbörjas innan han måste vara där men det känns rätt jävligt att behöva lämna bort honom när alternativet är att spendera hela dagen tillsammans med oss... I vilket fall hade inomhusbiten fungerat riktigt bra denna gång, inget stressjuckande eller dylikt. Däremot hade han haft stora problem på promenaden där han inte kunde låta tikarna vara ifred, jag misstänker att det är hormoner som spökar för han har varit lite "konstig" sedan några dagar tillbaka (väldigt störningskänslig vid träning och allmänt fixerad vid andra hundar). Jag hoppas att det går över snart för annars måste nog mina framtidsplaner ändras lite...

Efter dagisvistelsen passade vi på att göra dagens goda gärning och lämna blod för att sedan införskaffa lite prylar som vi behöver till helgens paddling äventyr vilket bla innebar en flytväst till monstret (som för övrigt mottogs med stor skepsis).

Jag hade hoppats på att hinna träna lite idag också men monstret är trött och jag ska strax iväg på en middag med mina gamla gymnasiekompisar. Ni vet dem som man alltid skulle hålla kontakten med men som man i slutändan träffar några få gånger om året för lite uppdatering. I vilket fall ska det bli roligt att träffa alla igen!

Jaha... Var ska man börja...?

Efter tre nätters jobb åkte vi ner till Eskilstuna och Difloydsträffen dit vi var välkomna i egenskap av barnbarn. Helgen var full av aktiviteter med bl a tipspromenad, lydnadsträning, utställning och mingel förstås. Till Tristans stora glädje förbarmade sig Malin över honom och bjöd honom på ett litet träningspass i agility, ögonen lyste och han tyckte det var riktigt roligt (så vi får väl se hur lång tid det tar innan det blir nästa projekt...).

Jag tycker att Malin och Lisa redan skrivit bra sammanfattningar om helgen så jag hänvisar till deras bloggar för mer info.

Efter Difloydshelgen var jag i stort behov av sömn och vilket ställe är bättre än landet att vila upp sig på?! I en hel vecka har vi njutit av ensamheten och tystnaden (med undantag när Johan blir rastlös och bara måste såga ner ett träd med sin nya motorsåg) i skogen.

Vi har badat i massor och Tristan har nu hittat både tekniken och självförtroendet i simningen. Något ofrivilligt dock fick han lära sig att man även kan hoppa i från bryggan... En av kvällarna åkte vi iväg för ett kvällsdopp när stranden redan var okuperad av labradoren Zingo med familj. Efter lite lek på land var det dags att ta det roliga ut i vattnet. En dummy kastades ut och labradoren skuttade ner i vattnet. Tristan å andra sidan fick en snilleblixt och trodde att han kunde genskjuta labradoren fram till dummyn genom att springa ut på bryggan. För sent insåg Tristan sitt misstag och trots akutbroms med rumpan ner i bryggan gled han över kanten. Jag skrattade så jag höll på att storkna, om vi hade fångat det på film så skulle det helt klart platsat på Americas funniest home videos!

Spårträningen har vi också hållt igång. Vi har kämpat på ordentligt med vinkelträningen och det har gett resultat, monstret har blivit betydligt noggrannare och majoriteten av vinklarna tar han riktigt snyggt!

Om man ska passa på att skryta lite så har vi också nu ett fungerande framförgående. Det käns riktigt roligt, trodde nämligen att vi aldrig att vi skulle få ihop det momentet. Han stretar förvisso lite för mycket men vad gör det?!

I fredags firade vi min födelsdag, det kändes lite tomt där ute i skogen men till kvällen kom Johans föräldrar förbi och jag fick ett rejält bidrag till vår nya soffa. Tack snälla ni!

Nu är vi tilbaka i stan igen och Tristan börjar sin inskolning på dagis imorgon och jag har massor att ta igen vad gäller blogguppdateringar. En tråkig nyhet jag iaf hunnit få nys om är att Tristans syster Chezzie har röntgat höfterna med resultat HD C... Man blir ju lite orolig själv...

Tänkte sätta in lite bilder men insåg att jag är värdelös som fotograf. Av hundratalet bilder som jag tagit var det inte många som är tjänliga till något... Kanske är det förklaringen till Agnetas (Tjira och Jack) kommentar om att Tristan är finare i verkligheten än på bild?!

Jag vet inte om ni ser bollen i luften men fokuserad är han iaf!

Bara en natt kvar till semestern!

Tanken är att även datorn ska få vila lite så om bloggfrekvensen sjunker  är det för att jag njuter av min efterlängtade ledighet!

Med bilen fullpackad av diverse nödvändiga och onödiga saker plockade vi upp farbror schnauzer och åkte de 13 milen ner till avkopplingens förtrollade värld, även kallat "landet", i måndags kväll.

Det blev några spår för aussiemonstrets del och det uppenbarades att han behöver vinkelträning i ffa fältspår. Det är så lätt för honom att få upp en alldeles för hög hastighet när det inte finns några stockar eller stenar som bromsar framfarten och då kommer misstagen i vinklarna. Det lustiga var att han systematiskt valde att gå åt fel håll i vinklarna, dvs svängde spåret åt höger gick han åt vänster och vice versa. Jag = ??? Egentligen är det nog mest rutin som behövs då jag vanligtvis lägger kanske femton skogsspår på ett fältspår, så det får vi jobba på.

Efter en varm och svettig dag passade det bra med ett svalkande kvällsdopp. Tristan visste vi ju redan att han tycker om att bada men lilla farbror schnauzer överraskade oss rejält. Enda gångerna Frasse har simmat var när han var förlamad och gick på rehab och då tyckte han att det var allt annat än njutningsfullt, så jag antog bara att han var traumatiserad och skulle vägra. Kan ni gissa vem som var först i vattnet?

Frasse simmade som en liten tok och när jag lyfte upp honom för att jag tyckte att det var dags för en paus, tjöt han tills jag satte ner honom i vattnet igen. Gammelgubben riktigt levde upp. Det enda som saknades var kameran...

Nu väntar tre arbetsnätter på mig innan det är dags för Difloydsträff och ffa den efterlängtade semestern!

Igår efter jobbet packade vi in oss i bilen, plockade upp Rosanna, Oskar och Nisse, och åkte till klubben för lite träning.

Nisse fick testa på agility medan jag och aussiemonstret kämpade på med lydnaden med lite ny störning.

Jag och Tristan går igenom dagens träningspass.

Träningen gick relativt bra faktiskt. Jag var inte superdisciplinerad men vi gick igenom framförgåendet (första gången på gräs), uthållighet i linförigheten och förstås platsliggning.

När det var dags för platsliggning fick Nisse agera störning genom att springa upp från platsen bredvid Tristan. Det gick så bra att jag bestämde mig för att lämna honom på 40 m medan Oskar och Nisse lekte bredvid, tänkte jag mig iaf. Plötsligt började bollar och hundar springa på sträckan mellan mig och Tristan och nervositeten var ett faktum för mig, men tro det eller ej aussiemonstret låg kvar. Riktigt stabilt dessutom!

Nyttjade även Rosanna och Oskar för lite budföringsträning. Det var första gången Tristan träffade Oskar så det var ju ett ypperligt tillfälle att testa på en ny person.

Avslutningsvis lyckades Tristan skrämma slag på Nisse genom att jaga honom över hela klubben när båda sprang på samma kastade boll. Nisse tjöt som en gris och Tristan sprang glatt efter, till slut stannade Nisse till en sekund för att säga ifrån och ekipaget gick efter lite lockande att fånga in. Det är skönt att Tristan är en hund som ändå respekterar när andra säger ifrån trots att hjärnan är helt blockeraad av bus.

Efter klubbäventyret åkte vi hem till Rosanna och Oskar för lite mat, vin och en omgång TP (som tjejerna förstås vann överlägset över killarna!).

 Nisse, Rosanna & Oskar.

Nakenhunden Nisse.