För första gången på alldeles för länge hade vi en dag att helt ägna åt Tristan. Så vi åkte till Järvfältet för att ta svängen runt Översjön på Järvafältet som skulle ta ca 2 timmar att gå, trodde vi... Tristan var överlycklig att få komma ut på äventyr och det tog ett 10 min jaktspår och 1 1/2 timmes promenad innan tempot gick från tokrus till hyfsat lugn trav.

Det var första gången vi gick runt sjön och då det är en vandringsled finns det inte så mycket att gå på när snön täcker marken vilket betydde en missad avfart och en förlägning av promenaden med ca 1 timme... Vi hade iaf roligt under tiden så lite vilsenhet gjorde inte så mycket . Stegen kändes lätta trots att snön låg djup och det känns i kroppen att höstens pärs är till stor del bortstädad.

Sista halvtimmen föll mörkret och för att försöka köra slut på monstrets sista energi avslutade vi med ett jaktspår tillbaka till bilen. Mörkret bekom inte Tristan det minsta utan det var betydligt värre för hans matte som kämpade i slutet av linan. Hungriga och möra i benen efter allt pulsande i snön kom vi tillbaka till bilen 3,5 timme efter att vi gav oss iväg.

Under kvällen har det varit paketinslagning och diskussion om huruvida man kan griljera en julskinka med västerviksenap eller om det måste vara originalsenap. Efter provsmakning av årets första skinkmacka, som fick avnjutas efter akututryckning med bogserlinan och lite bilputtande, måste jag säga att det smakade alldeles ypperligt med originalsenap!

Så här glad kan man bli när man får komma ut på äventyr!